Så visst ska jag vara med i Swampsoccer i år igen. Men jag har inte glömt hur jävulskt jag frös sist. Nu spelar vi i Storuman, så jag får väl fara hem och värma mej om det behövs.

Har tränat intervall med JC idag, sjukt jobbigt var det. Båda blev lätt irriterade på Sverre, som glatt "intervallade". Kunde ju visa lite hänsyn, och åtmindstone hänga med tungan.

Imorgon till "skiret" för att ställa i ordning för midsommar. Låt oss slippa regnet. Kallt och blåsigt går väl an. Bryggorna ska naturligtvis i, men jag och PC har klargjort att vi tänker inte bada. Är det 13 C i vattnet, får vi ju vara glada. Traditionen är femkamp och att de som blir tvåa, arrangerar nästa års tävling. Det konstiga är att traditionen även är, att ingen minns vilken familj det var. Men det brukar ordna sig.

Förr om åren handlade det om att barnen skulle få känna sig duktiga. Men tävlingsdjävulen tog alltid vid, så det grinades både här och där bland barnen. Nu får vi igen, det är ju inte direkt peppande hejarop som hörs. Utan mer av sorten- skärp dig, ta i för fan, eller värst. Måste morsan vara med i den här grenen. Fast det gäller förståss inte i just våran familj, vi är så harmoniska och tycker att det viktigaste är att delta;-)

Vaknade i stugan och regnet öste ner. Allt jag tänkt göra under dagen, var naturligtvis utomhus. Vi packade hundar och ungar och drog hem. Sittrt nu i soffan och degar med PC. Vi ser formel 1, fatta hur tråkigt vi har.

Igår körde jag nya traktorn, jag bara ägde. Fast Lasse är nog väldigt rädd om den. För första gången fick jag instruktioner. I vanliga fall brukar han säja, det är ju bara att köra. Sedan står han och flinar. Fast jag har faktiskt läst instuktionsboken.

Var och la spår åt Sverre igår, klockren som vanligt.

Fö finns det många idioter och missunsamma människor, det bästa man kan göra är att inte låta dem ta energi.

...det är jag. Känner  att jag helst skulle vilja gömma mej. Stress vecka och det bara fortsätter, får man inte se sur ut då kanske? Jobbar som tusan, ska till Lycksele på jobb imorgon, MEN... först ska jag skjutsa Lasse 4 mil in i skogen utanför Lycksele. Han ska hämta sin TRAKTOR. Det innebär att vi får åka skit tidig :-(, för att jag ska hinna till en fullbokad kartläggningsdag. När jag kommer hem vill jag snabbt till Verksam, därför har jag handlat och packat allt ikväll. Så visst fan ser jag sur ut.

Naturligtvis löste jag allt med skorna;-). Sonen tog examen, nöjd och glad. Alla var så fina, det är så himla kul att se dem riktigt uppklädda. Sedan lunch och tårta. Nu kom oron för kvällen, lätt förmaningstal. Oron visade sig obefogad, jätteskönt för ett mamma hjärta.

Var och sprang en mil igår, Sverre var med. Springer med musik för att slippa höra björnarna. Helt plötsligt var Sverre borta. Först blev jag irriterad, fortsatte springa och ropa lite sporadiskt. Men han kom aldrig. Då mbörjade jag måla upp allt hemskt som hänt honom. Insikten kom att jag inte kunde vända om. Jag hade hunnit så långt, att isåfall skulle jag aldrig orka tillbaka till bilen om jag inte hittade honom. Jävlar vad jag sprang.....och vem sitter vid bilen när jag kommer. Sverre. Han hade nog gjort någon intressant upptäckt i skogen, och blivit efter. Vad gör hundar då, jo tar bakspåret. Jag tror han blev lika glad som jag, av återseendet. 

Har nu alla barn hemma hela sommaren, men det är jag absolut inte sur över:-).

Allt går i 120. Åkte hit till Östersund igår, har examina i utbildning idag. Jag som ska göra allt bra, har inte hunnit. Skulle ha gjort 3 kartläggningar, men bara hunnit två. Fy, bara därför vaknade jag klockan 6 i morse. Ja,ja, det blir nog en dag imorgon oxå;-).

Iaf, så har ju JAG inte ordnat JC´s examenskläder. Hann igår springa på varenda sportaffär för att försöka hitta ett par svarta Lacoste skor. Finns bara inte att uppbringa här. I frustrationen hittade jag ingen tröja heller. Examen är i morgon. Nu har jag fått nya anvisningar och hjälp av PC, så det kanske ordnar sig under dagens lunch. Får väl ta en korv, på språng.

Min lösning på många negativa känslor är, ut å kut. Sagt och gjort. På väg från Rusta, svängde jag in på en skogsbilväg. In i skogen med klackiskor och kjol, för att byta om. Ja, jävlar om någon såg mej;-).

Hade sedan en trevlig kväll med sonen, även om han tycker att jag borde lära mej vara uppe längre.

Ikväll missar jag Trollis avslutning:-(

Nu jäklar får det vara nog. Mannen i huset spänderar månader för att jaga skogens konungar. Med två helt outstandig hundar, blir det många älgar skjutna. Skytten får älghjärtat. Mannen i huset, stoppar dessa i en ICA kasse och ned i frysen. Som upplysning tar dessa en massa plats. Där ska de tydligen ligga tills pensionen kommer.

Nu har jag plockat upp de flesta och ska ta svägerskan till hjälp med saltning, så imorgon spenderar jag minst 10 timmar vid röken. Snacks äter jag sällan, men en kall öl och ett rökt älghjärta på bordet. Då blir man poppis. Helst av storjägar´n ;-).

Saxen ska med till Verksam. Ska snygga upp en tidigare stor jägare, min nuvarande coach på stället. Han är helt underbar. Tar sig ut på bron för att tala om hur duktig jag är..... Fast på sitt vis - För att vara så lat, är du ju riktigt duktig ;-) . Vissa kan berömma med bättre ord kanske, men detta tar jag som riktigt beröm

Fö är Sverre lite upprörd av den nya värdelösa hiten, Sverre banan.

Ja, vad händer med tiden ibland? För en tids optimist som mej, går den naturligtvis för fort. Examenskläder, ska det vara nu? Ja, naturligtvis VET jag, men tyckte det fanns mer tid. Så här är det med allt, jag är en planerare, men mycket dålig att organisera mej. Ja,ja. Det blir säkert en dag imorgon oxå, som Lasse alltid säjer.

Jag vill vara ute hela tiden nu, påta på i Verksam, jogga, plocka murklor. Varför måste det då blåsa och vara kallt varje dag. Fast det är att ta tjuren vid hornen och göra det man hinner, innan man fryser ihjäl;-)

Imorgon till stugan och fortsätta med "pimpningen" av "lekvagnen". Ska väl hinna med lite spårning, jogging, bastu oxå. Dessutom kommer alla utom sonen i Ö-sund med, inte illa. Fast jag vet vad som drar mellan sonen. Trollis hon trivs där för det mesta, utan mutor;-)

Känns som allt plötsligt är jobbigt och besvärligt. Eller har väl varit så ett tag. Känns som att jag hela tiden kan ha gett mer, i jobbet, hemma, i stugan. Men värsta känslan är när det gäller familjen. Usch. Typiskt själv nervärderande, och förmodligen en kvinnlig gen.

Måste hitta positivitet:

 1. Fortarande underbart att vara faster

2. Har en underbar man

3 . Helt underbart att sitta och lyssna på sönerna, de har skit skoj. Trodde jag aldrig för 10 år sedan

4. Just fått en bamsekram av min Trollis

5. Sverre gör succé på valpkursen

6. Underbara vänner. Vi måste snart planera nästa tradition- midsommar

7. Löven håller på att slå ut

9. Men herregud, Mamma så klart. Världens bästa och så snygg sen;-)

10. sprang 6:an idag + varulvsbacken 2 gånger ( visserligen Sverres fel

11. Ska till stugan i helgen

Jamen, varför kan jag inte se allt detta hela tiden. Nä, stressa, pressa och oroas över allt och alla. Eftersom att jag tycker att alla andra duger, varför skulle inte jag göra det? Det kan nog bara jag själv svara på.

Nu ska jag ut på blocket och fynda möbler till blivande Lyckselebon, ja, för tusan, fynda och shoppa gör mej ju oxå glad:-)

yes!!

nu har jag äntligen blivit faster, har ju bara väntat i typ 10 år;-). Idag blev en "Torsten", vilket jag hoppas endast var arbetsnamnet. Jessica hade varit för att uppskatta barnets vikt i tisdags, eftersom hon gått 2 veckor över tiden. Den uppsakttades till 3500gr. Tror om ni vill 2 dagar senare föddes undret, och trot om ni vill. Han vägde 4400gr. Jag är glad och jag minns känslan av ett nyfött barn. Nu vill jag ju bara åka dit, men det dröjer nog ett tag.

Trollis däremot ska få följa med mormor vecka 21. Hon hade önskat sig en liten tjej kusin, så först blev hon lite putt:-)

Min egen "bebis" Sverre överraskar. Gud vad mycket som hänt på bara tre valpkurs träffar. Det handlar om tips på vad man ska träna.