Hela förmiddagen har gått åt till att ha ångest. Skulle tillsammans med sönerna och brorsan utmana svarta leden på Skuleberget. Laddade upp med banan och vatten. Jag visste ju vem som skulle få ut det om vi misslyckades. JAG. Sönena säjer att de uppfostrats att inte ge upp, utan att kämpa på. Är det verkligen så? Nåja, jag läste om banan, och fick gå ned i fosterställning. Banan är uppbyggd för mycket armgång och även att ta sig över utskjut.

Tiden var mogen, morsan skjutsade dit oss..........Den svarta banan var stängd, för farlig efter allt regn. Visste inte om jag blev lättad, eller förbaskad. Massor av onödig nervositet. Dessutom kändes det plötsligt som att jag skulle ha klarat banan. Fan tro´t.

Resten av familjen åkte hem. Morsan, jag, brorsan med familj ska på IKEA imorgon. Även det är en utmaning vill jag påstå. Det är så svårt att motstå, bra ha grejor. Trollis var inte glad över att inte få följa, men jag har erfarenheten. 15 minuter och hon är less. Då ska det handlas Littlest pet shop istället;-). Och med mormor med, blir det naturligtvis så. 

Dagens auktion inbringade inga fynd. Fast det fanns massor med fina skåp, åkte innan de ropades ut. Kanske tur det.

Ska se om jag får med mig morsan att åka linbana upp på Skuleberget ikväll. Vädret är vackert och utsikten obeskrivbar.