blev ju jag. Jo, det är sant. Jag älskar att vara blond. Tjänster och gentjänster. Jag klippte mamma ( visserligen fick vi alla jättegod mat oxå) Sedan slingade hon mej. Min fasa är dock att bli gulhårig. Jag har ett bra namn på detta, men törs inte nämna det här. Nu är det så att var femte gång när jag och mamma gör något blir det inte bra. Det blir alltså uselt, tårar, vill inte gå ut, typ. Idag kände jag att det skulle bli bra.........tills jag upptäckte...... Mamma stod i telefon, jag skulle bara kolla tidsinstruktionerna. I ett för övrigt tomt paket hittade jag........ en påse.... Yes, vi skulle ha blandat en påse till i blonderingssmeten. Nåja, jag bröt inte ihop utan tänkte att det blir nog bra ändå. Och det blev det...... ända tills Trollis bästa kompis sa - Du är ju alldeles gul i håret.   -Ihhhhhhh. Nä, sannningen är nu så här efteråt, det blev bra efter omständigheterna. Jag gråter inte.

jag kommer aldrig att få just DEN klänningen, folk är ju galna. Förmodligen är de uppsydda i Taiwan för en kostnad av 50 öre, och de blir svindyra på tradera. KAN bero på att de är sååå snygga.

Lilla mamsen bjuder oss på middag ikväll, mums.

Trollis ska vara med i fisketävlingen idag, undra hur länge hon fiskar. Jag satsar på 7 minuter. Kom då ihåg hennes mammas ordspråk. Det viktigaste är inte att delta, utan att vinna;-). Jag erkänner, jag är en dålig förlorare. Har blivit bättre med åren, turligt nog. Men det kräver sin kvinna.