Trodde jag skulle bli tokig i morse. Än fast jag i princip parkerat på vägen, nådde snöraset min bil. MIN bil. Huven och skärmen fick bönglor. Min käre make stod på balkongen. Där nere stod jag som en galning. Sparkade i snön med "klackiskor" , svor ramsor och hatade världen. Han sa: Solen går upp imorgon oxå, tänk om det var cancer du fått. Hur kan man vara så nära jorden. När jag blundar och ser våra personligheter framför oss, går han där med ett snöre i luften. I snöret hänger jag.

Han fixade allt, naturligtvis. Bilen lämnas in på måndag. Inte nog med det, i sinnet glömde jag snusen hemma. Katastrof, när jag insåg att även börsen låg hemma. Han kom med en ny dosa till jobbet.

Och han är min.

Var och sprang en ordentlig runda, motstorm, hela vägen hem. Åkte med Trollis och bästa kompisen på badet. Bästa kompisens mamma var redan där. Tjejerna hade jätte kul och mammorna turades om att sola.

Nu känns det bra igen och vi inväntar Let´s dance och rapport från mamma. Spännande, hur går det i Östersund?  Förmodligen jättebra.

Imorgon Matsdal, yr.no lovar kanonväder. Och jag ska få köra en egen skoter. YES!