Jag har en hund som kan reta gallfeber på mig. Det är svinkallt ute och därmed även inne, när jag kom hem idag. Har fått elda som tusan. Varje gång jag ska lägga på mer ved, har jag en hund i släptåg. Han går inte direkt stoppa för han är snabb som f n. Sedan när vi ska ut från pannrummet vägrar han följa med. Samma visa varje gång. Jag lockar och han sätter sig. Tillslut stänger jag in honom, gissa om han gråter, eller snarare skriker. En jämthund hade lärt sig efter första gången. Sverre har väl testat 7 gånger bara idag. Lägg till att han är lika tjurig i allt. Fram till förra punkten i mina funderingar, har jag hunnit ta av honom en tjock socke, en sko, rullat tillbaka 5 meter toapapper. Men nu har jag honom i båten och jag ska vinna. Min blogg får bli min ventil. Han påminner om muggarna jag hade till killarna när de var små. De reste sig upp hela tiden.

Sedan ångrar jag lite det jag sa om jämthundar. Våra lär sig aldrig att INTE smita. Naturligtvis rymde de för mig igår kväll. Lasse borta, svinkallt och Trollungen som somnade 18,30 passade på att vakna 21,30 utvilad. Jag säjer som  barnen lol. Jag kunde inte slänga mig i bilen utan att ta med Trollis. JC var hos en kompis. Tankarna i mitt huvud törs jag inte skriva här. När så äntligen JC kom hem, vem kom inramlande. Mitshu det matvraket, naturligtvis. JC undrade vad pappa sagt angående att jag än en gång tappat hundarna, precis ingenting har han sagt. För han vet fortfarande inget. Men i detta läge kändes det som att 50% svinn, är väl inte hela världen;-). Käften är stor, men hjärtat större. Hade klätt mig för att bege mig på söktur, då blev Mitshu jätte orolig. Ajdå, nu har rymmaren magknip. Fort ut med henne, följde som en rem efter henne bakom huset. Vem ser jag genom fönstret? Jagga? Precis när vi gått ut, hade JC sett henne därbak och tagit in henne.

Åhh, äntligen över! NOT. Det tog länge innan Trollis somnade, ännu längre innan jag somnade. Vaknade kl 02.00 av att något stort stod över mig. Jäkla vad rädd jag blev, men det var bara JC. Eller bara, han var som ett åskmoln. Hundarna var i källaren bredvid hans rum, och de hade fullt ståndskall. Jag var ned men vet fortfarande inte varför, de höll på och väsnas mest hela natten. När man kom in till dem var de tysta, när huvudet landade på kudden började de igen. Nåja allt slutade med en total säng rotation Trollis i min säng, JC i hennes. Hoppas nu på en bättre kväll och natt.