Ibland blir jag less. Plötsligt blir jag föremål för att inte engagera mejtillräckligt. Eller egentligen vet ju inte personen ifråga, att det inte är jag som är ansvarig. Men jag kan inte komentera det hela, utan får ta käftsmällen. Kryptiskt, ja, men mer förklaring blir det inte. Fast jävligt ont gör det.

Jag vänder och vrider mej för att göra mitt bästa, att göra tillräckigt är inte nog. Vill räcka till alla. Tuff tid.

Hemma har jag julångest. Det går till så, att jag peppar mej själv att ta fram julsakerna. När jag börjar är det snabbt gjort, men jag tycker inte att det är kul. Jul är pest i mitt hjärta. När den är över är alltid känslan att, det här gick ju bra. Eftersom att jag har barnen, skärper jag naturligtvis till mej utåt. Så här har det inte alltid varit, men ibland kan händelser sätta djupa spår. 11 år har gått.

Ikväll blir det besök hos Sjöströms, där fyller en kille 9 år. Grattis, grattis. Jag ska även passa på att jobba lite, hoppas det går vägen.