Nyss hemkommen från skotertävling, Trollis förstod inte det "kuliga". Själv kände jag bara adrenalinet pumpa. Vilka galningar, samtidigt som känlan av ohh vad kul, infinner sig. Så har jag nog alltid fungerat, velat prova farliga saker ( det är min bedömning som gäller). Just skotercross, tror jag inte att jag vågat, men mycket annat. Har kört skoter dragracing. Varje tävlings dag bestod i total nervositet. Kunde inte äta, stå still eller föra ett normalt samtal. Ändå kan jag säja att det var kul. Jag var så lycklig att jag levde, men även att det gick bra ibland. Nåja, de tiderna är förbi, om 4 dagar fyller jag 43 år. Vart for de åren? swich, säjer det bara. Visst, okej, jag har upplevt mycket, haft himla kul, gift mig, fått 3 underbara barn. Men nog tycker jag att det gått för fort. I morgon ska vi ha födelsedagskalas för Trollis, 6 år stor och 5 tänder färre. Bäst att skynda iväg för att läsa natti sagan, 14 minuter innan Arn börjar.